Finally we have moved in!! For only a few more dollars a week we get a three bedroom house so why not! It's so perfect for us. We love it!!! 

Har haft en sån skön helg! 
Har inte tänkt något på visum eller liknande under helgen vilket var så skönt! Och våra housemates har varit borta i tre dagar vilket också var sjukt skönt haha. Men både jag och robbie har jobbat varje dag också förutom idag som jag är ledig och han jobbar. 
Sitter ute på jobbet just nu, använder deras wifi och dricker Chai te. Är så sjukt uttråkad när jag är hemma själv, och idag är det sjukt fult väder, regn och molnigt och KALLT!! 20 grader idag brrr.. alla går runt med jackor och vi har värmare på uteserveringen på jobbet för alla fryser haha. Det blir väl så när man är van med soligt och runt 30 grader varje dag. 

Ska hem om ett tag och gräva ner mig i soffan och kolla på någon film eller ett par avsnitt av Revenge och dricka ännu mera tea. 

Detta kanske låter dumt men ibland älskar jag när vi får dåligt väder och det blir lite kyligare. Då kan jag gå runt med tofflor hemma och ha filtar osv framme till användning. Annars är det för varmt att använda det. Och dricka te. Jag som älskar te. Det är ju oftast alldeles för varmt för det men i dessa stunder njuter jag av det dåliga vädret. Är ju van att det händer varje år hemma. Och det är ju så mysigt med filt och te och tofflor. 

Jag kan också använda alla mina mysiga stickade tröjor och mysbyxor. Det skulle ju inte gå en vanlig solig dag. Vardagslyx i paradiset va haha. Det är mitt svenska hjärta som myser i kylan. 

 

HERREGUD!

 

Så känns mitt liv just nu. I en vecka har jag haft magont (riktigt illa vissa stunder) pga denna stress vi är med om. 

Idag har vi dock kommit ett steg närmare målet. Våran ansökan om visumet är inskickad och vi har fått nya visum som man får medans man väntar. Nu har vi några veckor kvar av stress innan vi kan andas ut och bara vänta på resultatet. Sen kan det ta 2-6 månader innan vi får svar. 

 

Så de närmsta tre veckorna ska vi koncentrera oss på bevis om våran relation. 12 månader måste vara bevisat, att vi har haft pengar tillsammans och bott tillsammans. Vi jobbar på det. Så sjukt hårt.

En annan grej vi behöver är deklarationer från familj och vänner om oss. Att vi är tillsammans och att vi har varit tillsammans de senaste 12 månaderna (vi är uppe i ett år och tio månader nu). Har frågat några vänner och familj att skriva brev osv och ju mer jag får in, ju bättre är det. Det enda kruxet är att de måste vara lagliga deklarationer så de måste vara skrivna på ett visst sätt och ha undertäckning från någon viktig person, tex advokat eller liknande tror jag. Så sjukt krångligt. 

 

Men detta är enda gången vi behöver göra detta, och det kommer bli så värt det i slutändan. Medborgarskap. Det är drömmen. Och det känns så sjukt långt bort just nu.. Men en dag! 

 

Vill också säga förlåt till vänner och familj för senaste tiden då jag varit frånvarande och under mycket press så jag har inte alls varit bra på att höra av mig men ni vet ju varför. 
Och tack till alla underbara som har hjälpt/kommer hjälpa oss under detta och få detta att bli möjligt. Älskar er alla!! 
PUSS 

 

 

Hej! 

Imorgon ska jag jobba lite där Robbie jobbar för att få in lite stålar och för att jag är så uttråkad. 

De kommer ej betala mig då jag inte är tillåten att jobba utan de betalar mig senare när vårat visum har gått igenom. Ska bli så skönt att jobba igen. Ska också bli kul att jobba med Robbie igen! 

 

Igår så köpte vi oss en billig soffa från motsvarande blocket och sen blev det en tv också. Vi hade lyckats spara mer än vi trodde den veckan så vi tyckte att vi förtjänade det. Och det var en billig affär så det var bara att passa på. Robbie gör lite extra timmar denna veckan också så happy days! Jag vet att vi borde lägga pengar på viktigare saker men en soffa är helt underbart att ha! Och en stor 5o tum Samsung på det! Känns som vi har ett hem nu :)

 

Annars händer inte så mycket, håller fortfarande på med visum grejer och på fredag får jag resultatet från mitt engelskatest jag gjorde 10 dagar sedan. Ska bli spännande att se hur jag klarade mig.. haha. 

 

Anyway, ska chilla sönder soffan och strö-kolla tv nu BARA FÖR ATT JAG KAN! :D 

 

Hej! 
Har inte så mycket att säga just nu då det känns som vi lever lite på standby. Vi är mitt uppe i ansökan om sponsorship och visum osv. Riktigt jäkla krångligt. Och mycket att göra!! Så vi har fullt upp med det. Om några veckor så ska insökan vara inne och först då kan vi andas ut och bara VÄNTA. Det kan ta upp till 8 månader för att få besked så det är en lång väntan. Men så fort ansökan är inne så får man ett Bridging-visa som man kan jobba på osv medans man väntar. Så jag längtar till dess så jag kan börja söka jobb och få in lite pengar! 

 

Jag är så himla utrråkad på dagarna när Robbie jobbar. Jag menar, på mulna dagar kan jag inte ens sola ju.. Tvättar och diskar och städar och shoppar små saker till hemmet är typ vad jag gör om dagarna. Och väntar.

De senaste två dagarna har jag gått 11,2 resp. 12.1 km. En riktigt bra grej att göra varje dag!! Har massa poddar i öronen och så går jag längs med vattnet hela vägen runt. Så fin promenadrunda!! Ska gå igen imorgon så ska ta lite bilder och kanske lägga ut imorgon så får ni se. Hur fint som helst. 

 

Vet ni vad? Jag önskade så att jag var bättre på det här med att blogga. Och jag kan ju inte riktigt säga att jag inte har tid, för det vet ni ju alla att det har jag. Och jag skriver ju dagbok nästan varje dag men den är lite mer privat. Önskar att jag hade tålamod och ideer till att blogga varje dag eller iallafall varje vecka! Är ju väldigt kul för min familj iallafall och mina få vänner där ute att se vad jag håller på med (även om det inte är så mycket just nu). Jag har ju iallafall ett ganska spännande liv om jag får säga det själv.. Tränar och solar haha. 

 

Ska vi säga det, att jag börjar blogga lite mer och så får vi se hur det går. Och bilder, jag måste få upp bilder. Annars är det ju ingen ide. Men då måste jag blogga från mobilen annars måste jag överföra varje dag och det har jag inte riktigt ork med. Mobilblogg då, yes box lets go! 

 

 

Hej! 

Stora saker har hänt! 

 

Vi åkte ifrån Brisbane med Robbies kompis Lewis och hans flickvän Hayley nästan 5 veckor sedan och hamnade i Airlie Beach för en vecka sen. Våra pengar var slut (mina och robbies) så robbie var tvungen att börja jobba igen. Vi insåg samma dag vi kom hit att detta stället är underbart! Vi skulle inte ha något emot att stanna här alls. Så vi började planera och tänka. Varför inte stanna här och försöka få bli sponsrad (robbie) istället för efter vi vart uppe i Cairns igen (där vi möttes och där våran stora roadtrip tar slut pga vi kört runt hela aus då) så vi bestämde oss för att försöka. 

 

Efter två dagar får Robbie erbjudandet om ett sponsorship i en liten irländsk pub ett par mil härifrån. Han jobbade ett par kvällar och sedan insåg att han inte riktigt trivdes.. Det var inte riktigt hans grej då han kan så mycket mer än bara standard enkel pub-mat och och lönen var inte riktigt hög nog. 

Så han hittade sedan en restaurang närmare stan som letade efter en kock men inte erbjöd sponsorship. Han provjobbade och självklart fick han jobbet om han ville och de gick efter det med på att sponsra honom! 
Det är ju bara bra för en restaurang att sponsra en kock då denne måste stanna och jobba i restaurangen i minst två år för att sedan bli godkänd att ansöka om medborgarskap. Så då är restaurangen garanterad att ha en kock som de trivs med länge. 

 

Så GOOD NEWS, han har nu blivit anställd och han trivs. Viktigaste för mig. Sen ska de starta den stora processen att ansöka om sponsorship vilket kan ta veckor upp till månader. När det är godkänt kan jag äntligen också börja jobba!! 

 

 

Sen har vi ju mer bra nyheter. Eftersom vi kommer vara låsta i detta underbara stället så har vi skaffat en lägenhet. Stor trea med massa utrymme, stor balkong och en walk in closet för mig!! 
Dock delar vi nu med Lewis och Hayley för de stannar också här men bara någon månad så de har gästrummet. 
Helt underbart att ha sitt eget ställe, tänk er att bo i ett tält TÄLT i 14 veckor och sedan få en egen lägenhet!! SÅ SKÖNT. 

Dock är den omöblerad och vi är riktigt panka så får möbler osv vänta tills vi har råd. Så just nu har vi camping stolar och använder oss av alla våra plast tallrikar glas osv. Men det funkar!! Sakta men säkert kommer det bli jättefint här och vi kommer att trivas! 

 

Tio minuters gång till centrala Airlie vilket är så skönt eftersom detta är otroligt populärt för backpackers (vilket vi inte är längre wwooohooo) så det  är skönt att vara några gator ner med lugnt och skönt. 

 

 

Så vem som helst kan komma och besöka oss nu, ni kan bo hos oss inga problem!!! och som sagt, jag bor här nu, på riktigt. Känns lite konstigt att inte vara på resande fot och faktiskt stadga oss här med ett varsit heltidsjobb osv. Men som jag längtat!! I två år och fyra månader har jag varit här nu, och inte riktigt bott någonstans. Nu gör jag det!! sjukt. 

 

Bara vi får in lite pengar så kommer det lösa sig sakta men säkert. Nu har vi liksom inte ens en säng utan bara en tunn madrass på golvet. Vill ju köpa allt på en gång just nu men det kan vi ju inte. Har ju knappt råd att äta haha. Snart såååå!

 

Så boka era biljetter och kom hit vettja, Whitsunday Islands är ju precis här och stora barriärrevet likaså. Kan inte tänka mig bättre ställe att bo på just nu. Underbart!! 

Puss och kram mina nära och kära! 

 

Hejsan alla mina många läsare! (hej mamma..)

 

En liten uppdatering!

Vi åkte från Perth i början på januari och det tog oss 6 veckor att köra till Brisbane! Vi stannade en massor på vägen, och det var en helt otrolig resa! 

 

Jag har en massor (tusentals) bilder från denna resa som jag håller på att bearbeta innan de åker upp på Facebook, och eftersom de är så många så lägger jag upp delar i taget. Så håll utkik! Första delen kommer upp inom de närmsta dagarna!

 

Jag skulle gärna vilja blogga oftare för att hålla er alla (mamma) uppdaterade på vad vi gör men det blir så lätt att glömma bort! Jag lägger upp allt viktigt på facebook ändå, men här kan jag skriva lite mer detaljerat. 

Så skärpning Louise. Jag ska bli bättre.

 

 

För tillfället är jag iallafall själv i Brisbane då Robbie flög härifrån till Perth igen och sen flyg till gruvan. Vi behövde fylla på kontot så det fick bli att han är iväg två veckor och jobbar. Vad gör jag under tiden? Ingenting.

 

Har aldrig varit i Brisbane förut och känner ingen här men jag bor på ett hostel / backpackers så det är folk runtomkring mig hela tiden. Har fått en del vänner men de har redan rest vidare. 

Håller mig sysselsatt med gymmet varje dag (förutom denna helg då jag vart sjuk i halsen, hoppas det inte är halsfluss igen och att det är borta imorgon *drömmen*) och att utforska staden! 

 

 

Uppdaterar snart igen med lite bilder från resan!! 
Ps. På fredag åker vi till Nya Zealand i tre dagar!!

 

I lördags vaknade jag upp (på jobbet, skulle upp på morgonmöte) och hade världens halsont. Gick upp och gjorde mig i ordning, gick iväg på mötet och träffade min manager. Kunde knappt prata men fick ut att jag har nått så grymt ont i halsen. Så hon körde mig ner till läkaren som finns i gruvan. Han påstod (som jag redan hade listat ut) att det var halsfluss. En riktigt dålig en. Så han fixade penicillin och någon gurgel-vätska och lite smärtstillande. Åkte hem och sov. Hela dagen hela natten. Hela nästa dag och hela nästa natt. Utan att äta eller dricka alls mycket pga smärtan. Grät av att jag var så hungrig och klen, orkade knappt att gå till toaletten som är 2 meter bort från sängen, eller att duscha. Den tredje dagen åkte vi tillbaka till läkaren som tittade ner i halsen och konstaterade att det såg värre ut.. efter två dagar med medicin. Så han visste inte vad han skulle göra. De läkare som är ute i gruvan har en doktor i Perth som de ringer och får råd och anvisningar ifrån så han ringde till doktorn som inte svarade. Så de skickade mig tillbaka till sängen och så fick jag vänta på ett samtal som skulle berätta vad som ska hända. 
Den dagen (tack gode gud) kom Robbie ut för att jobba i två veckor så jag fick äntligen träffa honom. 

Sen fick jag samtal att jag blir hemskickad nästa morgon så att jag kan åka till sjukhuset och få antibiotika på dropp eftersom medicinen inte hjälpte. 

Berättade det för Robbie när jag väl träffade honom och han gick direkt till sin manager och sa att han va tvungen att åka hem med mig för han skulle aldrig låta mig åka in till sjukan helt själv när jag vart själv i tre dagar sjuk redan. Så han blev inbokat på morgonflyget också. 

 

Så den kvällen tog Robbie hand om mig, (sååå skönt efter att ha försökt ta hand om sitt sjuka själv) och jag sov underbart den natten med honom brevid mig. På morgonen hoppade vi på flyget och åkte hem. 

Så fort vi kom hem så kände jag mig redan bättre. Det var den fjärde dagen på min medicinkur. Jag bestämde mig för att inte åka in till sjukhuset utan vänta, ville bara njuta av att vara hemma. Sen om jag blev sämre skulle jag åka in nästa dag. Men kände mig bara bättre och bättre och igårkväll lagade Robbie godaste middagen som jag faktiskt kunde äta!! Och gud vad jag njöt! Efter tre dagar utan mat har man världens största aptit! åt hela kvällen och idag ska jag äta mera. Måste ju äta upp mig igen. 

Och idag känner jag mig mycket piggare och fräshare. 

 

Tänk vad lite kärlek kan hjälpa! Så fort Robbie kom och jag fick krama på den underbaringen så vart jag direkt på bättringsvägen! Kan svära på att han botar min sjuka, till och med min huvudvärk ibland. Bara ren kärlek, bästa medicinen!

 

Så de närmsta dagarna ska jag ta det lugnt och vila mig hemma, njuta av soffan och Robbie innan han åker tillbaka till jobbet. Jag tar ca 2 veckor r&r denna gång, sen gör jag två veckor och sen är det nog. Då har vi gjort vårat och sparat våra pengar vi behöver! SKÖNT! 

 

Haft halsfluss gång på gång på gång de senaste två åren men denna gång var absolut den värsta. Och jag som aldrig blir sjuk när jag är i väg och jobbar! Dålig timing då jag förlorade massa pengar på de sjuka dagarna men hälsan går först. Alltid! 

 

Hade!!

Bättre sent än aldrig.. Bilderna kan ni nu hitta på facebook! 

(Förbered er på en lång text)

Resan var helt otrolig! Vilka grejer vi varit med om.. Ska ta det dag för dag. Även med text och bild går det knappt att förklara hur speciell denna resa var, med så mycket blandade känslor, men det var den mest betydelsefulla resa jag någonsin gjort. 

Dag 1. Flyger från Darwin, Australien och hamnar först I Filippinerna. Har en heldag att spendera där så vi åker till ett stort köpcenter vid vattnet och strosar runt. Äter lunch och gör lite shopping. De var extremt hårda på säkerheten, det fanns vakter vid varje ingång till centret och kollade igenom allas väskor. De hade också vakter vid nästan alla affärer. Väl tillbaka på flygplatsen så väntade vi på nästa flyg. Till Borneo.

När vi var framme på Kota Kinabalu så checkade vi in på ett fyrstjärnigt hotell vilket visade sig vara väldigt fint! Stor säng med stor tv, dusch och ett väldigt stort fönster med vy över staden och vattnet. Sov helt underbart efter ett dygn utan sömn för min del.

 

Dag 2. Checkade ut från Horizon Hotel efter den goda hotellfrukosten. De hade allt man kan tänka sig! Western, asiatisk, lokal och massa frukt och gott.

Sen tog vi en taxi till hamnen där vi efter lite vandring runt hittade vår reception. Gaya Island Resort. Blir bemötta fantastiskt! De kom med små våta handdukar att torka svetten ur ansiktet (Det behövdes och var väldigt uppskattat i värmen) och vi fick också någon slags malaysisk sorbet, kallt och gott! Sen väntade vi på att båten skulle vara klar för avgång, de bärde våra väskor och följde oss till båten. Det tog ca 20 minuter. Sen närmade vi oss en ö där man såg en resort direkt som fyllde djungeln högt som lågt. Vi blev återigen bemötta helt exceptionellt! Försök bär dina egna väskor och de skulle icke tillåta det. Här pratar vi service! Vi fick en egen guide som väntade på oss vid bryggan, och hade två andra som bärde våra väskor. Vi fick en välkomstdrink och våran guide visade oss runt. Hon var jättetrevlig. Resorten låg precis vid strandkanten, väldigt fräsh och extremt lyxig. Poolen var grymt stor och låg precis vid vattnet. Sen fick vi berättat för oss att vårat rum inte var klarstädat ännu och hon beklagade så för det. Så hon insisterade att bjuda oss på lunch medans vi väntade. Så vi fick vidare till restaurangen och käkade en god lunch och njöt. Sen var rummet klart så våran guide följde oss dit. Det var en bit att gå uppför eftersom dessa stugor är byggda mitt i regnskogen, så de är uppe bland palmer och natur. Så uppförsbacke var det. Sen kom vi fram, hade en egen liten trapp neråt, och såg två soffor ute på altanen. Hon öppnade slide-dörrarna och det första vi såg var en megastor säng och på väggen hängde det en stor platttv. Hon lämnade oss där. Gick man vidare in i rummet genom hallen så fanns ett stort skrivbord och mittemot, en walk in closet där våra väskor fanns, morgonrockar, istället för tofflor fanns deras egna flipflops, strandväskor och annat smått och gott. Sen gick man vidare in i badrummet var det första jag såg, inte så svårt att missa, det största badkaret jag någonsin sett. Fyrkantigt, med ljus runtom och två handfat på vardera sida med handdukar och alla små nödvändigheter som kommer med ett hotell.  Duschen var bakom en glasdörr, stor och rymlig, med en regn-dusch. Det visade sig vara den bästa duschen jag någonsin duschat i. Som att duscha i spöregn!

Vi gjorde det man alltid måste göra när man först kommer in i ett hotellrum, hoppade ner i sängen!

Vi gick senare och badade i havet, njöt av solen och badade i poolen. Poolbaren var en av våra favoriter på detta ställe. Simma i poolen och få drinkar på beställning, vi behövde inte ens ett bord då det bara var att stoppa ner drinkarna i vattnet och de flöt (när man druckit lite). Så flytande drinkar i poolen. Vilket jäkla paradis.

Närmare kvällen när vi var vid rummet och gjorde oss i ordning för middagen så knackade det på dörren. Det var en av personalen som kom med en flaska champagne i ishink ”on the house”. Wow nice! Så vi öppnade den gladerligen, skålade och sipprade champagne.

Sen gick vi och käkade och sen tog vi oss ett bad med resten av champagnen och massa bubblor! Badkaret var så stort att jag tillochmed kunde ligga utsträckt åt båda hållen utan att få i tårna i andra sidan. Wow här kunde vi spendera två dagar i sträck..

  

Dag 3. Vaknar upp på det bästa sättet på ens födelsedag man någonsin kan tänka sig. I en stor mysig säng med min älskade bredvid mig som bara ligger och väntar på att jag ska vakna. Ger mig en puss och säger ”Happy Birthday”. Vi sätter på oss morgonrockarna och går ut på verandan. Ser att solen har gått upp över vattnet och det är en superfin dag. Klär på oss och går ner till restaurangen för dagens höjdpunkt. Hotellfrukosten. Denna tar priset.. Kommer in, får ett bord och en servitris tar vår beställning på varma drycker. Vad fanns det att välja på? Ja, allt. Te av olika slag, kaffe på alla möjliga vis, varm choklad eller deras egna konstiga te/chokladdryck. Menyn var lång. Men det var bara början..

De hade en juicebar där man kan beställa juice från alla möjliga frukter som de sedan pressar framför ögonen på dig. Våran favorit efter vi provat nästan alla, var mixad. Morötter, äpple, mango, vattenmelon, apelsin, ananas, you name it. NOM! Sen gick vi vidare där de hade färsk frukt i massor! Konstiga frukter också som vi aldrig provat vilket var kul. Sen hade de en ägg-bar där de gjorde omelett, stekt, kokt, pocherad, vispad eller hur du nu önskar dina ägg på morgonen. Sen hade de också en brödbar, där allt bröd i världen gick att välja på, med egen bagare. Utöver detta fanns det en stor buffe med mat, både nudlar, ris, kött, grytor, bacon, bönor, yoghurt, flingor, mjölk, sallad, grönsaker och massa konstigt malaysiskt vi inte hade en aning om vad det var.

Efteråt gick vi och snorklade med en marinbiolog som gjorde turer på morgonen. Såg en massa coolt, och Robbie var ju i himlen som vanligt när han är i vattnet.  En och en halv timme simmade vi runt och såg massa fisk och koraller. Riktigt coolt!

Sen hängde vi vid poolen, drack cocktails och njöt av förmiddagen. På eftermiddagen började jag må illa, blev inte förvånad då jag bara väntade på att jag skulle drabbas av malay-magen. Så på kvällen blev det inte alls mycket till middag och bara chill i rummet.

Men vilken underbar födelsedag! Den var grym.

 

Dag 4. Idag checkade vi ut från paradiset efter att vi käkat frukost igen. Idag bestod min tallrik bara utav juice och färsk frukt typ. En liten omelett fick jag i mig också.

Sen packade vi ihop, lämnade väskorna utanför och gick på en promenad runtikring så jag kunde ta kort. Vi njöt en sista gång av denna lyx och sen var det dags att ta båten tillbaka till land. Väl i land visste vi inte riktigt vart vi skulle ta vägen då vi inte hade något hotell bokat men bestämde oss för att gå åt det billigare hållet. Lyxen var ju för min födelsedag. Önskar dock jag kunde bo sådär varje dag!

Så vi hittade ett litet och rätt så billigt hotell mitt i stan, checkade in och tog en promenad runt stan. På kvällen gick vi till en gata vid vattnet där de hade massa restauranger och vi hittade en Aussiebar så vi tänkte att dit måste vi gå. Jag mådde fortfarande illa så jag åt knappt men robbie slängde gladeligen i sig en klassisk aussieburger.

 

Dag 5. Mår äntligen bättre! Illamåendet var nästan borta och min aptit var definitivt tillbaka så hungrig och sugen jag var på mat. Så till lunch åt vi vid en av restaurangerna vid vattnet igen, jag slängde i mig maten och så gott det var! Grillad kyckling med mos och en liknande bearnaise-sås. Vilken matlycka.

Senare tog vi en promenad runt marknaderna, jag tog massa kort och kollade in alla mängder med pärlor.

Vi hittade ett par killar som fixade båtturer ut till de andra öarna runt staden så vi gjorde upp ett bra pris för en returresa med båt för imorgon.
Sen åkte vi, på min begäran, till deras största Moské som låg utanför staden. City Moské. Har sett på bilder att den är väldigt stor och omringad av vatten så det ser ut som den flyter på vatten vilket såg så coolt ut på bild, och jag ville då självklart ta coola bilder på det. Så vi åkte dit när solen gick ner och tog bilder, sen tog vi en taxi tillbaka.

 

Dag 6. Åkte på förmiddagen ut till Sapi Island som sägs vara grym snorkling och fina stränder. Det tog oss inte mer än 20 minuter tills vi var framme. En liten ö omringad av turkost och blått vatten, fina stränder och massor av palmer. Vi käkade lunch och sen hyrde snorklinggrejer till mig. Spenderade några timmar i vattnet runtom ön vilket hade jättebra koraller och stora fiskar. Såg tillochmed en blåsfisk, såndär som blåser upp sig och blir stor när den blir stressad. Vi försökte att stressa upp den men han simmade bara iväg tyvärr.

Låg på stranden och solade och läste bok innan vi tog en promenad längst med vattnet i djungeln. Sen tog vi båten tillbaka och hämtade väskorna på hotellet. Tog en taxi till busstationen för vi skulle ta nattbussen till Sandakan. När vi satt i taxin och närmade oss busstationen så kom en kille framspringandes till taxin och skrek på oss. Vadfan händer? Tänkte jag och tittade på robbie. Han ryckte bara på axlarna. Sen när vi väl stannade taxin så sprang det fram över 20 malaysiska killar fram till oss och skrek och tryckte upp biljetter i ansiktet på oss, som flugor på en ko. Detta är så chockande för mig, jag blev så överraskad att jag blev rädd. De försökte hjälpa oss med våra väskor för att vara snälla så vi skulle köpa deras biljetter. De tog våra väskor och jag fick nästan panik eftersom det var så många runtom att det var svårt att hålla koll vart väskorna tog vägen. Tog tillbaka dem argt. De skrek och försökte överrösta varandra och bara skrämde mig. Eftersom Robbie är killen och då besluttagaren (enligt dem) så var de på honom mest. Så jag tog min väska och gick några meter ifrån för att få bort dem från mitt ansikte och mina väskor men då följde ju hälften med mig såklart. Det var helt omöjligt att berätta för dem att vi inte ville köpa deras biljetter, de försökte övertala och övertala och alla av dem hade biljetter till Semporna. Vi skulle inte ens dit så jag försökte förklara för dem att vi inte ville ha några biljetter. Men de kunde ju inte ta ett nej. Tillslut fick Robbie nog och blev arg, sa till en av dem att han kan köpa biljetter av EN person och de andra kan hålla käften, typ. Så vi gick in på ett cafe precis bredvid och en av killarna följde med. De andra hundra var utanför och väntade som äckliga myggor utanför ett myggnät. Jag satte mig ner och skakade av chocken. Vi förklarade för mannen att vi skulle till Sandakan och inte Semporna och han visade Robbie vart han skulle köpa biljett. Jag satt kvar och försökte lugna ner mig. De där killarna hade ingen som helst aning om vad personal space är tydligen. Herregud. Kunde knappt förstå vad som hade hänt haha.
När vi äntligen var på rätt buss och hade våra biljetter så andades jag ut. Då hade vi 6 timmar framför oss på en buss. Som tur var så var bussen nästan tom så vi fick två säten var. Efter ett tag mitt i natten så stannade bussen, Robbie sov och jag var vaken och undrade vad som försigick. Fick se en polis med ett stort vapen runt sig komma in i bussen och gick runt och kollade alla passagerares ID-kort. Jag grävde fram våra pass och gav till honom. Sen gick han och vi körde vidare. Polisen här är så obehaglig som bär sånna stora vapen runt sig, vem visste att jag skulle vara så tacksam över dessa poliskontroller senare under veckan…

 

Dag 7. På morgonen vid 3 ungefär så var vi framme i Sandakan. Tog en taxi till vårt hotell och gick och la oss i några timmar. Sen på förmiddagen tog vi oss till busstationen och försökte hitta en lokal-buss till Sepilok utan resultat. Frågade oss runt men alla sa samma sak. Nr 14 skulle vi ta, och den skulle komma hit vi var om ca 30 minuter. Vi väntade en timme men ingen buss 14 kom. Tröttnade efter en och en halv timme så vi åkte tillbaka till hotellet. Sen var det för sent att ta bussen dit vi ville så vi spenderade eftermiddagen vid poolen. Tog en taxi till en restaurang som var byggt på en brygga mitt i vattnet, käkade och åkte sedan tillbaka till hotellet.

 

Dag 8. Denna morgon hittade vi bussen som vi skulle, tidigt också! Klockan 8 gick bussen som tog en timme för att ta oss dit vi ville. Sepilok Orangutang Rehabilitation Center. Vi kom precis i tid till första matningen för orangutangerna som var en bit inåt i djungeln. Där lever de fritt som de vill men vissa kommer tillbaka till matningen som äger rum två gånger om dagen. Uppe i träden finns en liten plattform där en volontär lägger ut frukt och mjölk åt dem. Vi stod på en plattform lite längre bort där man får vara helt tyst och ta kort medan aporna kommer fram genom djungeln. För att de yngre aporna enkelt ska hitta till maten så har de knutit rep från träd till träd som de kan följa till plattformen.

Det var riktigt coolt att se vilda apor och hur de beter sig i vildmarken. Vissa av dem var väldigt vana med att de hade en stor publik som tittade på när de kom dit så de gjorde en liten show av det hela.
Efter ett tag stängde de av i några timmar så vi tog en promenad till Rainforest Discovery Center som låg en halvtimme därifrån. Där hade de en gång runt regnskogen man kunde gå. Det tog oss ca två timmar… Vi gick runt i skogen, gick vilse några gånger, och gick upp i höga torn för att vara i samma höjd som de höga träden. Naturen var väldigt fin där, och vi såg mycket djur och natur. Vi hörde tillochmed vida apor runtikring där, men vi såg inga.

Vissa träd var över 70 meter höga, vilket är helt sjukt. Vi gick en lång stig till ett av de största träden där, vilket var megastort. På väg tillbaka såg vi en stor uggla sittandes i ett träd.

Sen gick vi tillbaka till Orangutang-rehab. Vi var precis i tid för andra matningen vilket visade sig vara det coolaste vi sett. Det var en mamma där med en liten bebis på bara några veckor. Hon satt där och käkade frukt medans hennes bebis var fastklamrad i hennes långa päls. Men efter ett tag, när skötaren gick därifrån, följde hon efter. När hon var borta så gick vi också då det inte var så mycket mer att se. Så vi gick vidare och såg att skötaren kom upp från en liten trappa precis brevid oss, gick väldigt sakta och jag tittade bakom honom. Där gick mamman och lilla bebisen och följde efter honom, kom upp från trappan och gick förbi oss (ca en meter ifrån). Vi gick sakta efter och höll vårat avstånd, då en ap-mamma med en så pass liten bebis kan vara väldigt beskyddande. Men vi följde efter så länge hon tillät oss, och jag hade kameran i högsta hugg och tittade enbart genom linsen för att inte missa ett ögonblick. Hon stannade många gånger för att bara sitta på kanten av staketet med lilla bebisen klängnandes fast. Hon gav oss en liten vink, pussade sin lille bebis och gick vidare. Sen stannade hon igen. Och så vidare. Efter en lång stund av sakta sakta gåendes bakom, fick hon nog och hoppade upp i ett träd nära staketet. Hon klättrade högt upp och satte sig på en gren.

Wow vilken upplevelse! Det var något jag aldrig trodde jag skulle få se, inte ens i Borneo.

 

Dag 9. Idag tog vi en tidig buss till Semporna som tog hela dagen. Detta är stället vi bestämde oss när vi lämnade Australien att vi inte skulle åka till. Här är risken hög för en turist att bli kidnappad av fillipiner tydligen vilket vi inte ville riskera. Men när vi kom till Borneo och frågade oss runt så sa många att det inte var stor risk längre och att det var mycket lugnare. Så vi bestämde oss för att åka. Här finns nämligen världens bästa dyk-plats. Eftersom mannen min är dykare var detta en plats på hans bucket-list. Och är vi så nära, ja då är det sjäklvklart vi tar oss dit! Vi spenderade hela dagen på bussen och på kvällen kom vi fram. Då åkte vi till ett speciellt hotell. Ett flytande hotel. Det var byggt helt på vatten, vilket många hus osv är här (mer budget för filipiner och fattiga) och det var annorlunda från de fina hotell vi har bott på nätterna innan.

 

På bussen hände något. Som jag nämnde tidigare så stannade bussen och polisen kom in och kollade ID kort osv. Denna gång hände samma sak, lika obehagligt med de stora vapen de bär. Men denna gången stannade de upp vid en kille mitt emot oss på andra sidan, som hade sovit nästan hela vägen. Polisen tittade på hans ID kort länge och frågade honom en massa frågor på malay så vi hade ingen aning om vad de sa. Men vi kunde urskilja några ord. Och killen verkade inte kunna mycket malay ändå (filipin tydligen) och verkade väldigt nervös. Efter kanske tio minuters utrfrågning av polisen i bussen fick han följa med ur bussen till deras tält på sidan av vägen. Vi fick vänta i bussen, gick ut för att sträcka på benen, röka och vänta på att han skulle komma tillbaka. Efter ett tag kom en kille in i bussen för att hämta hans väska, och då förstod vi att han inte skulle komma tillbaka till bussen. Vi hörde några andra killar på bussen prata, och vi kunde urskilja vissa ord som ”prospect” ”filipino” och ”terrorist”. Så han var tydligen en misstänkt filipinsk terrorist. Jaja va roligt och spännande det är med nattbuss i Malaysia!

Vi kom i alla fall fram i säkerhet och i efterhand var jag så glad över polisens kontroller!

 

Dag 10. Idag gick vi upp tidigt som tusan för att ta en båt ut till Mabul Island! Det var fullbokat till Sipadan Island som var den vi ville till egentligen men Mabul var inte så dålig den heller! Skillnaden var att på Sipadan är det inte längre tillåtet att bygga hus, resorter osv utan ska vara så naturlig som möjligt, de hade en stor resort där för några år sen men rev den för att förbjuda andra resorter att byggas. Det är superbra, då öarna inte alls är stora, och bygger man en stor resort så försvinner djur och natur som annars lever där. Det är så bra att de har börjat försöka rädda mycket natur från att bli ännu mera förstörd. Anyway, Mabul som vi åkte till var superfint. Och var hem till många malayer som bodde på ön. De hade byggt massa hus, en kyrka och en skola för alla barnen. Det fanns också många hostel att bo på för dykare osv där ute. Och nästan alla ägde en båt, såklart. Små små träbåtar med små motorer eller bara paddlar för att ta sig runt. Det tog oss ändå 45 minuter från fastlandet på en båt, så det är en bit att bo från allting. Så fascinerande att barn växer upp på dessa udda omständigheter och lever hela livet ute på en liten ö.

Vi hoppade i vattnet så fort vi kunde för att snorkla. Tyvärr hade Robbie blivit sjuk natten innan så han var inte i form till att dyka, men vi kunde fortfarande snorkla. Det var helt underbart! Vi snorklade två gånger, totalt i flera timmar. Sen fick vi lunch och chillade på standen ett tag. På eftermiddagen var vi tillbaka till fastlandet och på kvällen tog vi en buss tillbaka till Kota Kinabalu och checkade in på ett hotell. Tidig natt.

 

Dag 11. Vi packade ihop, lämnade väskorna, och tog en tur runt stan en sista gång. Sen var det dags att ta en taxi till flygplatsen. Första flyget gick till Singapore, vilket är min favoritflygplats. Jag har stannat där nästan varje gång jag åkt till och från sverige, så jag har varit där ett par gånger. Vi hade fem timmar på flygplatsen och vi höll oss sysselsatta. Därför jag älskar flygplatsen! Det finns alltid någonting att göra! Vi gick till en restaurang och åt en himla god middag! Shoppade lite och strosade runt innan flyget till Australien igen.

 

Borneo var en helt underbar upplevelse. Så mycket man kan se och göra på bara några dagar. Hade vi mer tid och pengar hade vi kunnat gjort så mycket mer, men jag tycker ändå att våran trip var helt underbar.

Det är också så annorlunda till vad vi är vana med, både i Sverige, Australien och England. Det är väldigt smutsigt, speciellt i havet. De verkar inte ha någon respekt för naturen what so ever då de verkar tro att allt skräp försvinner om de slänger det i vattnet. Har de aldrig sett The Plastic Vortex? Fast å andra sidan är det mer amerikanerna som står för den hemska verkligheten i vattnet.

 

Det mest rörande och upprörande är palmplantagen.. Vi spenderade över 20 timmar på bussresor runtom malaysiska Borneo och allt vi såg mellan städerna var planterade palmer.. Vi hade hört om det innan vi åkte, men när man ser det igenom fönstret timme efter timme igenom bussrutan så förstår man verkligen.

Ca 90% av all regnskog i Borneo är nu nerhuggen och istället planterar de en enda sak. Palmer. Bara för att få ut Palmolja för att sälja över hela världen. Det är också anledningen till varför Orangutangerna är hotade då deras hem nu är så begränsad till en liten del av regnskogen och alla de apor som vart i vägen för nerhuggningen blivit dödade eller skadade. Detta tar så i hjärtat på både mig och Robbie, men ser man på malayernas sida så är det pengar det handlar om. Det kan vara enda sättet för dem att tjäna dessa pengar. Men jag tycker att både Malaysiska Indonesiska och Bruneiska regeringen i Borneo borde försöka limitera dessa nerhuggningar osv för att ge båda sidor vad de vill ha i begränsad mängd. Man kommer inte kunna stoppa all palmplantage som görs tyvärr men en gräns vore väldigt hjälpsam mot naturen.
Om det fortsätter såhär kommer snart all regnskog på ön Borneo vara borta och alla de djur som lever där nu kommer också försvinna. För alltid. Borneos regnskog är en av de äldsta regnskogarna i världen och är hundra tusentals år gammal. Det går inte att skörda en ny på några år och sen är allt som vanligt igen. Det är därför detta är så sorgligt. Och snart är den borta, tillsammans med alla underbara apor och andra djur som är en del av den.

 

Go Rangas!